Vad är phonemic Transkription?

April 7

Fonematisk transkription är ett system som används för att använda bokstäver eller symboler för att representera ljud i tal. Det är utan tvekan skiljer sig från den mer kända fonetiska transkription. Fonematisk transkription ger färre detaljer än fonetisk transkription, och syftar endast till att omfatta den information som behövs för att undvika förvirring.

Grunden för fonetiska och fonematisk transkription är fonemet. Detta definieras som den minsta del av ett ord är ljud som tydligt kan definieras som en separat ljud som skulle kunna påverka innebörden av vad en person säger. Detta kan variera från språk till språk. Till exempel, på engelska skillnaden mellan "d" och "t" i "dime" och "tid" bör vara tydligt urskiljbar och är tillräckligt för att ändra mening. I några andra språk de två ljuden skulle uttalas på samma sätt, vilket innebär att två ord kan inte särskiljas.

Fonetiska transkriptioner försöker representera ljud som bokstäver och symboler, vilket gör det möjligt för människor att veta hur ett ord uttalas utan att höra den. Den vanligaste platsen folk kommer att se en fonetisk transkription är i ordböcker. Många transkriptioner använder en standardiserad uppsättning symboler, vilket betyder att det kan vara möjligt för människor att läsa och förstå uttalet av ord, oavsett vilket språk de talar.

Sådana transkriptioner brukar betecknas som brett eller smalt. Enkelt, desto smalare en transkription, desto mer exakt symbolerna representerar det verkliga ljudet av uttalet. Nackdelen är att detta kräver oftast fler symboler, som båda förlänger transkription och minskar antalet personer som kan använda systemet eftersom de vet alla symboler. Fonematisk transkription kan antingen klassificeras som ett mycket brett fonetisk transkription, eller som inte är en fonetisk transkription alls. Detta beror på att det helt enkelt förmedlar ljudet, och ger lite eller ingen ytterligare information.

Specifikt innebär fonematisk transkription inte mellan allophones, som är två ljud som är tekniskt annorlunda, men där denna skillnad är inte en fråga för kommunikation. Till exempel "p" ljud i "penny" och "spendera" är tekniskt uttalas på ett annat sätt, och därmed skulle brukar listas olika i fonetisk transkription. Om de två ljuden byttes runt, kanske de två orden låter lite konstigt att en lyssnare, men de skulle ändå vara tydlig och varken skulle förväxlas med ett annat ord. Detta innebär att de är allophones, och därmed är båda noterade på samma sätt i en fonematisk transkription.

  • Den vanligaste platsen folk kommer att se en fonetisk transkription är i ordböcker.